Hej!

Idag har varit en skön och härlig dag, fick en mysig promenad med pappa och sambo :) Så skönt!!

Jag har egentligen massor med grejer jag måste skriva, kom på i morses att jag har två inlämningar en den 12 januari och en den 13:e men det löser sig, det är mycket roligare att skriva här och bara ur huvudet. Men sen satte jag mig och kollade i en gammal bod som heter hälsopedagogik och då började massor med tankar att snurra i skallen. Hur mår många människor nu när det har varit massor med storhelger och alla ska ha folk att umgås med, men det är ju faktiskt så att alla har inte det och det bekymrar mig. sen kom tankarna på alla dessa barn och ungdomar som mår så dåligt (psykiskt) och kanske inte har massor med vänner att umgås med.

Jag och min kurs kamrat skrev vår c-uppsats om detta med ungdomars hälsa och att det faktiskt är ett stort problem även om det tystas ner rätt bra och det tycker jag är fruktansvärt. Men jag är en ganska öppen människa och tycker om att prata om mina bekymmer och har turen att ha vänner och familj som står ut med mig när jag ältar massor med saker. Som när min mamma dog för två år sedan, då var det det enda jag ville prata om, vad som hade skett och hur jag mådde och hur det gick för min pappa osv.men det är ju inte alla som har den turen som jag har att ha nära som orkar att lyssna och hur går det för dem.

Jag sitter just nu och läser lite granna om psykisk hälsa - att känna välmående och maslows behovs trappa det är faktiskt lite spännande, stress att den är både bra och dålig - men som jag själv kände aldrig när stressen på mig blev för stor utan jag fortsatte bara tills kroppen sa stopp genom att jag inte kom upp ur sängen en dag, min kropp fungerande helt plötsligt inte fast jag ville gå upp så gick det inte - så obehaglig upplevelse, det hoppas jag aldrig få uppleva igen. En kompis till oss, han blev helt förlamad av stress - läkarna kunde inte hitta något fel på honom när han blev inkörd med ambulans - men han kunde inte gå eller röra sig - vi trodde ju att han hade fått en hjärnblödning eller något, för han hade alla symtom på det, men som sagt var det var för att kroppen sa ifrån att nu var det bra - VILA lite och efter någon dag så började hans kropp att funger igen.

Hur stressar man lagom?

Hur känner man efter man får rätt i en diskussion?

Hur förändras mitt självförtroende och min självbild när man lyckas och har framgång? 

Eller när man känner att allt man gör blir fel?

Det är lite funderingar jag sitter med nu ikväll, och detta kan man vända fram och tillbaka på flera gånger!

Jag kände igår när jag satt och sökte jobb, att varför sitter jag här och engagerar mig - jag får ju inget jobb ( med så mycket ansökningar jag har skickat och bara fått komma på en intervju så tappar man verkligen självförtroendet) men sen tänkte jag igen att "Va fan någon gång måste jag få ett riktigt jobb och sluta jobba på timmar" så det var bara på´t igen, så nu skickade jag in tre nya ansökningar så får vi se om det ger något!!!

Idag blev det inte så mycket pepp talk men lite funderingar till alla att ta med sig och kanske kan ni vara med mig här och diskutera dessa intressanta ämnen, så kanske vi kan få till en "workshop" via bloggen! Det skulle vara kul

Ha nu en riktigt bra onsdag så hörs vi snart igen

Hälsningar Ullis